Blogg

Uppdateras ibland när andan faller på.

Feed

En RSS-feed finns här.

Vänster 0 Borgerligt 2
3 juli 2007
Festivalsliten

Nu har jag kommit hem från Peace & Love i Borlänge, och efter en hel del vila och ordentlig skrubbning av kropp och tillhörigheter börjar man kvickna till och bli människa igen.

Fetsivallivet tär verkligen - det är nog slitigare än många extremsporter. Man sover dåligt och lite, man festar konstant, äter onyttigt, lever i en extremt ohygienisk miljö och dricker mycket alkohol. Men det är väldigt socialt och trevligt, så själen får ut mer av det än kroppen.

Jag tänkte inte blogga om festivalen, men nu tog jag en kopp kaffe och kunde inte hejda mig.

Största nackdelen och överraskningen var nog åldern på besökarna. Skulle tippa på att medianåldern på festivalen i stort låg på runt 19, och på campingen runt 17. Mycket lammkött alltså.
Ett typexempel var en flicka med två starköl i händerna på väg till bajamajan, som skröt om att hon fyllde sexton om två veckor... Ett annat en nio-årig tjej som hade blivit lämnad av sina föräldrar på campingen med alla fulla ungdomar med uppdaget att samla pantburkar...

Peace & Love är en förväxt stadsfestival - spelområdet är i ett utrymt Borlänge centrum, och campingen på en näraliggande gräsplätt. De flesta besökarna är från Dalarna med omnejd, och de som bor på campingen är ditresta ungdomar. Till skillnad från t.ex. Hultsfred är det ju inte nödvändigt att bo på campingen här.
Men så fanns det ju en hel del såna som vi förstås, som kommit dit för musiken och festivallivet.

Vi byggde oss ett camp bestående av 4 linköpingsbor, 2 ljungbybor och ca 15 stockholmare från stilengänget. Ett najs camp är det bästa med festivallivet, och även om det blev lite dräggigt var det riktigt trevligt.

Men det bästa med Peace & Love var musiken. En otrolig mängd bra band var bokade, och jag såg följande:

Salem al Fakir (Som start. Halvbra)
Billie the Vision & the Dancers (Helt ok)
Damien Rice (Bra, fast lite sämre än väntat)
Tomas Andersson Wij (En låt - sett förr)
Laakso (Några låtar - toktrångt)
Mustasch (Positiv överraskning)
Anna Ternheim (Otroligt bra)

USCB Allstars (Ska, ganska bra!)
Deportees (Minns inte)
Miss Li (Trångt som fan, och dålig scen)
Kalle Baah (Göttigt)
Sahara Hotnights (Liten besvikelse)
Mando Diao (Grym stämning)
Timo Räisänen (Ganska bra!)
Alice Cooper (På håll, bara för att)

Stefan Sundström (Bästa spelningen!)
Nationalteatern (Bara bra låtar!)
Lars Demian (Slutet...)
Lars Winnerbäck (Hemlig artist, såg nåra låtar - sett förr)
Iggy & the Stooges (Sista låten, bara för att)
The Ark (Som avslutning)

På det hela taget hade jag trevligt, även om det kanske inte blir nåt återbesök. Och jag skulle inte skicka mina barn till Peace & Love.
Nu ser jag fram emot Arvika, som för hoppningsvis blir lite mognare.



Uppdatering: Okej, jag kanske också började dricka i den där åldern... Men det var ju förr - på den gamla goda tiden, och alltså okej. Man börjar väl bli gammal och gnällig. Och så kände man sig lite peddo som var där... Men det fanns ju andra äldre människor också förstås.

Peace & Love

Klassificera: Vänster Vänster Borgerligt Borgerligt
0 kommentarer

Kommentera

Namn: Spam? ja/nej

rocky